Jag lever!
Nu är kl 07.31 och jag har alltså överlevt natten ensam (+ liten hund och 2 åring, inte mycket till hjälp mot gärningsmannen. Snarare mer att konka på vid ev hotbild mot oss) i mitt föräldrahem. Det gikk bra igårkväll, det gikk bra, det gikk bra, tills jag var helt övertygad om att jag hörde tassande på nedervåningen. Bing tittade sömningt på mej och eftersom han är en jävligt jobbig vakthund som skäller när en myra går över tröskeln så blev jag något lugnad av det. Men inte tillräckligt för att inte ropa till omvärlden om hjälp. Jag messade Natalie och bad henne komma och sova med mej. Det hade hon ingen lust med sådär vid 23.40 rycket när det var sista natten med sina småtroll innan hon skulle va ifrån dom i veckan. Och precis när jag textat henne så började jag tänka (så) logiskt (jag kunde), om nu nån vill bryta sej in på gatan så bor det en ensam äldre lärarinna högre upp på gatan som dom rimligtvis borde besöka före en stark och vital 28 åring med hund och (vid det laget) skrikande 2 åring. Lärarinnan har åxå hund men det är en tax. Spaniel bets tax.
Och här är vi nu. Levande och lyckliga!
Lite extra lyckliga idag för idag skiljs mina och min älskade dotters vägar åt för ett dygn. Yeah, you heard me! Vi behöver vara ifrån varandra. När man under några veckor tar (i princip) allt ansvar, alla aktiviteter, all nattning, alla fighter själv. Blir man (läs: jag) ingen bra mamma el dotter heller för den delen. Man bråkar om att dottern vill smaka på hundmat. Jag ger henne en kula för att hon ska se hur äckligt det är. Hon vill ha mer. Man bråkar om att hon vill äta hundmat som lördagsgodis. Man bråkar om att hon efter att ha ätit halva glassen tycker det är rimligt att få en ny glass. Man bråkar om att hon vill ha 3 solglasögon på sej och se ut som en fluga när vi går på promenad. Man låter henne sitta med och kolla på Hitchcocks Fåglarna till 12 på natten för hon VÄGRAR gå å lägga sej. PS. Vi läste barbapapa när måsarna hackade ut ögonen på skolbarnen. D.S
Man tappar verklighetsuppfattningen. Jag blir en 2 åring själv som skriker och är oresonlig och en 80 åring som blir trött av ansträngningen.
Så jag sträckte ut en hand till Bs underbara faster som så snällt tar barn och hund så jag kan få vara Maria en stund. Jag och Josse ska följa med Natz till Vallda där hon åxå är barnledig (!). Vi ska äta tapas och dricka vin på deras altan och va uppe hela natten. Förtjusande!!
När vi ska handlar maten ska jag tvinga in dom i diverse butiker och shoppa lite åxå. Tror det ligger ett alldeles lagom köpcentrum i Kungsbacka.
Lets do this!!
